Från en teknikkällare till baslägret på Mount Everest

En äventyrsresa med Hans-Petter Nygård Hansen

Lycka är lika med verkligheten minus förväntningar. Ett livsmotto som Hans-Petter delar med oss när vi träffas en solig dag i april. Ett möte på kontoret för Fjellsport, med anledning av en intervju om hans senaste vandringsäventyr, där han huvudsakligen använde produkter från Urberg. Och detta gemensamma livsmotto, lär vi oss, är smitt av många olika livserfarenheter.

Hans-Petter Nygård-Hansen är en av våra ambassadörer på Urberg, som hjälper oss att testa produkter på olika äventyr samt att ge oss innehåll att dela med våra följare. Denna mars gav sig Hans-Petter ut på ett äventyr som få av oss får uppleva – baslägret vid Mount Everest. Men hur blev en teknikprofil och teknikinfluencer en inbiten vandrare som älskar friluftsliv, till den grad att han vandrar till baslägret vid Mount Everest efter bara några års vandring?

Jag föddes och växte delvis upp i Sandefjord, Norge. Min far, en datoringenjör inom militären, ledde till många flyttar för vår familj. Denna exponering för olika platser och konstant förändring utvecklade en tolerans för förändring i mig, tror jag. Jag tog ett stort intresse för teknik i ung ålder och vid 7 års ålder började jag programmera på min fars dator. Denna tidiga introduktion till tekniken gav mig en kärlek till teknik i olika former. Därför började jag studera datavetenskap i Oslo och efter examen började jag arbeta med Cisco och online shopping så tidigt som 1995. 

Teknologi var rätt sak för mig och eftersom jag hade arbetat med den tekniska affärssidan av det började jag också få intresse för den mänskliga sidan av teknologin. Snart började jag blanda det med marknadsföring och PR, där jag ville utforska inverkan av sociala medier på våra liv och beteenden. Det var tidigt men snart tog den digitala teknologin plats i världen och efterfrågan på kunskap inom detta var stor – därför, beväpnad med kunskap om sociala medier och teknik, startade jag mitt eget företag. Det gick bra och jag njöt verkligen av att arbeta med dessa ämnen – tills COVID-19-pandemin 2020, som slog hårt mot mitt företag. 

Pandemin var naturligtvis hård överlag för många av oss – både mentalt och affärsmässigt. Men när samhället försökte hitta tillbaka, tog företaget inte riktigt fart som förr och jag fann mig själv bli allt mer negativ. Och mitt i allt detta diagnostiserades jag med diabetes.

Jag befann mig vara ganska nedstämd, teknologi blev återigen en katalysator för att förändra mitt liv. Med tid till förfogande började jag utforska naturen i form av en drönare. Detta var baserat på ett tekniskt intresse men när tiden utomhus började bli frekvent, började en annan stor del av mitt liv ta form – kärleken till naturen. Jag började utmana mig själv, gradvis öka mina utomhusäventyrsaktiviteter från att tillbringa en natt i det vilda, till att klättra högre toppar.

Kärleken till det fria började läka mig mentalt. Jag fann att resan, trots dess svårigheter, gav mig ett förnyat perspektiv. Juxtapositionen av natur och teknologi var en uppenbarelse för mig, dessutom, utmaningarna jag mötte gav en nyfunnen tillfredsställelse. Även om jag fortfarande hade en passion för teknologi, blev regleringen av min interaktion med teknologi när jag var utomhus naturlig när jag slog på flygplansläge på telefonen och tog bort notifikationer. Det hjälpte mig att återfå kontroll över mitt liv.

Att öka utomhusutmaningarna och börja dela dessa på Youtube har lett mig till många intressanta interaktioner och nya relationer med andra entusiaster som vill lära sig mer om vandring och tillbringa nätter utomhus. Men det var återigen tekniken som var grunden till hur jag slutade resa till Nepal med Kristin Harila (rekordinnehavare för att ha bestigit alla 14 8 000-meters berg på bara 91 dagar) och detta hände på grund av det gemensamma intresset för drönare.

Att ta mig till baslägret vid Mount Everest var både en fysisk och mental utmaning. Men hårt vunna utmaningar är de som är mest värda. Och när jag slutligen kom till baslägret kände jag mig mycket emotionell.

Jag har verkligen bevisat för mig själv med varje ny utmaning jag har tagit mig an utomhus, och jag är för närvarande mer nöjd och har den bästa fysiska hälsan på 30 år. Märkena Fjellsport och Urberg har spelat en avgörande roll i min resa, och hjälpt mig att utforska utomhus, vilket ledde till denna positiva förändring i mitt liv – och för detta är jag tacksam.

Det är svårt att inte bli inspirerad av Hans-Petter som delar sin resa från en teknikkällare till baslägret vid Mount Everest. Självklart är vi lite partiska – men Hans-Petters väg till äventyr i det fria är ett verkligt bevis på hur kraftfull naturen är när det gäller välbefinnande. Och vi är tacksamma för att vi har möjligheten att möjliggöra för både Hans-Petter och andra friluftsintresserade att komma ut och utforska naturen. I slutändan är vi trots allt bara människor och naturen är vår naturliga habitat. Håller du med?